”Ta bort den slutenhet och exklusivitet som ofta präglar stora operainstitutioner.”
Lars-Åke Thessman – Scenograf
Samlade intryck efter möte med Ulf Hedberg och Gunnar Steneby 2009-1204
då de presenterade sitt förslag om nytt operahus i Stockholm.
Det som över allt annat karakteriserar Ulfs och Gunnars operahusförslag är hur de
med sin teatererfarenhet och yrkeskunskaper utgått från de nödvändiga funktionerna
i ett operahus för att forma byggnaden. En självklarhet, kan tyckas, men efter att själv
ha studerat och arbetat vid nybyggda operainstutioner som ger intryck av att man vid
projekteringen har utgått från att manifestera iögonfallande exteriör arkitektur mer än
att tillgodose de arbetsflöden som krävs för att skapa scenkonst, så inser man det
värdefulla och nödvändiga i Ulfs och Gunnars förslag. Ett teaterhus, där
arbetsutrymmen och flöden analyserats och utformats med erfarenhet från en teaters
komplexa behov är nämligen direkt kopplad till de driftskostnader, som skall tillföras
verksamheten av allmänna medel. (Jag har noterat hur t.ex. Köpenhamns nybyggda
operahus, som saknar verkstäder, kostymateljéer och attributverkstad i direkt
anslutning till verksamheten, belastas av dyra transportkostnader och
arbetstidsbortfall för de anställda.)
Hedberg och Steneby har också skapat ett hus, som öppnar sig ut mot en stor
potentiell publik. Stora scenens bakscen har en spegelvänd funktion som kan öppnas
upp mot en exteriör amfiteater på ”baksidan” och taket är förberett för möjligheter till
konserter i mindre skala. Det tyckerjag är saker som hjälper att skapa maximal
tillgänglighet för en opera och tar det bort från den slutenhet och exklusivitet som ofta
präglar stora operainstituioner, även nybyggda sådana.
Jag tycker också mycket om den energi och noggrannhet som de har ägnat det
område på teatern som kan rubriceras som en teaters hjärt- (och ibland smärt-)punkt:
området kring prosceniet. Där skapas ju förutsättningarna för hur
sångare/dansare/skådespelare lyckas nå ut till publiken med sin gestaltning och hur
åskådarna/lyssnarna med sina sinnen skall kunna ta emot det sceniska skeendet.
Gränsen mellan scen och salong kan om det är fel utformat bli en barriär. Här har
man bemödat sig om att snarare upplösa denna gräns utan att förlora den magi som
kan växa inom detta scenområde.
De ovan nämnda sakerna i förslaget om ny opera i Stockholm är de starkaste och
viktigaste intrycken från vårt möte då förslaget presenterades. Det finns naturligtvis
mycket mer att nämna, men det kräver ytterligare möten där man på nytt kan ta del
av alla de delar som Ulf Hedbergs och Gunnar Stenebys förslag innefattar.
Lars-Åke Thessman, scenograf
