Skriv ut

”Stockholmsoperan är underbar. Men tiderna har förändrats. Och var skulle ett nytt operahus kunna byggas och hur skulle det se ut? Ulf och Gunnar vet, jag vågar säga exakt, vad det handlar om.”

Kära Ulf Hedberg och Gunnar Steneby.

Jag tillhör dem som skriat ”Ropen skalla - opera åt alla”. Är alltså en av alla de frustrerade,
som nu börjar undra om Stockholm någonsin kommer att få ett nytt operahus.
Stockholmsoperan år underbar och jag har under årens lopp haft härliga konstnärliga
upplevelser både för örat, ögat och själen.

Men tiderna har förändrats. Stockholm kan inte, som numera Köpenhamn, Helsingfors, Oslo
och faktiskt Göteborg bjuda på det maximala som en operauppsättning kan var i dag. Och då
menar jag faktiskt det maximala, både beträffande solister, kör, orkester, scenografi och
teknik. Vi kan inte samarbeta med andra stora operahus om deras många gånger fantastiska
föreställninger. Stockholmsoperan räcker inte till.

Och var skulle ett nytt opcrahus kunna byggas och hur skulle det se ut?
Ja - det är de frågor, som brytt en operaälskares skalle under år som gått.

Och så visar det sig att allt redan *finns i sinnevärlden. Ja - ännu så länge i form av en modell.
Den 10 augusti blev jag inbjuden att ta del av Ulf Hedbergs och Gunnar Stenebys enastående
arbete i form av ritningar, en fullskalig modell och en Situationsplan för en framtida
operabyggnad i Stockholm. Man kallar detta förslag ”Inifrån och ut.” Genom att både Ulf och
Gunnar tack vare sitt mångåriga arbete inom teater- och operavärlden precis vet, hur allt skall
kunna fungera, har de - som jag förstår - tänkt på allt eller i alla fall det mesta. Min egen lilla
praktiska erfarenhet genom Dalhalla är naturligtvis minimal, men även där slogs man ju under
årens gång av än det ena än det andra, som förefallit så självklart från publiksidanoch som
novisen bakom scenen först trott - ”Ah, det fixar sig”- Nej, det gör det inte alls. Att bygga en
stor teaterscen, på vilken man kan producera opera, balett och teater och allt vad därtill hör,
kräver en otrolig fackkunskap, som endast en teaterkurmig arkitekt måst lära sig inifrån.

2006 var jag i Valencia för att uppleva det alldelas nyupp förda operahuset, ritat av arkitekten
Santiago di Calatrava., också mannan bakom Turning torso i Malmö.

Oh, vad det var vackert. - helt vitt (än så lange) för att smälta in i den övriga också vitmenade
byggnationen. .Konstgjorda vattenfall brusade.

Jag skulle hämta mina biljetter. Men var fanns biljettkontoret? Att ett sådant behövdes hade
man glömt. Så småningom hittade jag det i ett provisorium i en annan byggnad ett bra stycke
därifrån.

Min biljett var på andra raden i fonden och jag såg och hörde alldeles utmärkt. Men de som
satt vid sidorna på de cirka första 8 bänkarna, hade ingen möjlighet att se, vad som tilldrog sig
på scenen, knappast ens om de reste sig. Där fanns en tredje rad. Hur möjligheterna där var,
får ens fantasi föreställa sig. Operaprojekt ”Utifrån och in” kanske.

Styrkan i det här projektet, som jag ser det, är att Ulf och Gunnar vet, jag vågar säga exakt,
vad det handlar om. Och därutöver - läget är ju enastående vackert precis vid inloppet till
Stockholm nedanför Fåfängan. Mittemot ligger Valdemarsudde. Och framför eller hitom åt
Slussen till ligger det nyöppnade Fotografiska museet.

Stockholms Söder blir det nya kulturcentrat i Stockholm. Det trodde inte Per Anders
Fogelström., när han skrev ”Minns du den stad”.

Stockholm i augusti 2010

Margareta Dellefors
fd. operasångerska, fd. operaprod. vid Sveriges radio, entreprenör (Dalhalla)